Olika rasers slaktkroppsegenskaper
Sammanfattning
Svenska lamms slaktkroppsegenskaper har följts upp genom bearbetning av slaktuppgifter för ca 135 000 lamm hämtade från Elitlamm för åren 2014-2018. De raser som ingick i bearbetningen var dala pälsfår, dorset, finull, gestrikefår, gotlandsfår, gutefår, helsingefår, klövsjöfår, roslagsfår, ryafår, suffolk, svärdsjöfår, texel, värmlandsfår, åsenfår samt korsningslamm med far texel eller suffolk och mor korsning mellan dorset och finull.
Slaktåldern låg i medeltal för alla lamm betydligt under ett år men en del tacklamm av främst raserna värmlandsfår, gutefår och finull riskerade att bli äldre än ett år vid slakt. Genomgående, oavsett ras, var tacklammen äldre, lättare och fetare än bagglammen vid slakt. Däremot var könsskillnaden för kroppsform obetydlig. Att tacklammen var äldre vid slakt behöver inte alltid vara orsakad av dålig tillväxt. Den kan bero på att en del tacklamm varit ämnade som livdjur men inte blivit dräktiga eller misslyckats i lamningen och gått till slakt vid relativt hög ålder istället för att vara kvar i besättningen.
Korsnings-, dorset-, suffolk- och texelbagglamm hade i allmänhet en relativt låg slaktålder, bra slaktkroppsvikt, tillräckligt bra kroppsform och fettgrupp.
En ganska stor andel av allmogeraserna verkar inte varit slaktmogna vid slakt. Kombinationen av slaktkroppsegenskaper som låg slaktvikt, lågt slaktutbyte samt låg klassning för både kroppsform och fettgrupp tyder på att de slaktades innan de var slaktmogna. Genom att ge lamm bättre förutsättningar med mer och/eller bättre foder och/eller minskad parasitbörda kan ofta fler uppnå en bättre kroppsform och vara både lite yngre och tyngre vid slakt utan att riskerat ovälkommen fettansättning.
| Gute |
Gotlandsfår |
Bakgrund till data och bearbetning
Totalt slaktades enligt Jordbruksverkets statistik ca 1,2 miljoner lamm 2014-2018. Under samma period registrerades slaktuppgifter från 136 218 lamm i Elitlamm1 av följande raser och raskombinationer; dala pälsfår2, dorset, finull2, gestrikefår2, gotlandsfår, gutefår2, helsingefår2, klövsjöfår2, roslagsfår2, ryafår2, suffolk, svärdsjöfår2, texel, värmlandsfår2, åsenfår2, samt korsningslamm med far texel eller suffolk och mor korsning mellan dorset och finull. Slaktuppgifterna har bearbetats statistiskt av Professor Anders Karlsson, SLU. Samtliga resultat av bearbetningen finns samlade i tabell 1 och 2.
De lamm som ingår i denna bearbetning utgör ca 10 % av totala antalet slaktade lamm 2014-2018. Att det är så stor skillnad mellan totalt antal slaktade lamm och antal lamm som ingår i undersökningen beror dels på att Elitlamm inte används av alla svenska lammproducenter, dels att urvalet av raser och raskombinationer medfört att resultat för alla inrapporterade lamm inte ligger till grund för bearbetningen. I följande redovisning av resultatet ingår djurkategorier med i bearbetningen ca 100 slaktade individer eller fler under perioden om inte annat anges3.
1Elitlamm Links to an external site. är ett fårdataprogram för produktionsuppföljning samt hanterar det officiella avels- och härstamningsregistret
2Raser som är berättigade till miljöersättning för hotade husdjursraser 2020.
3Grupper i tabell 1 och 2 som inte ingår i redovisningen: Lamm av raserna dala päls, gestrikefår, roslagsfår, svärdsjöfår. Tacklamm av raserna helsingefår, klövsjöfår, åsenfår.
| Suffolk Bild: Annika Arnesson |
Rya Bild: Annika Arnesson |
Slaktålder
I genomsnitt var slaktåldern 7,2 månader för alla i beräkningen ingående lamm. Cirka 95 % av samtliga lamm bedöms ha slaktats innan ett års ålder.
Lägst medelslaktålder hade suffolkbagglamm som i genomsnitt slaktades vid 5,2 månaders ålder och dorsettacklamm som i genomsnitt slaktades vid 5,8 månader. Högst slaktålder hade ryafår där bagglammen var 8,3 månader och tacklammen 9,7 månader vid slakt.
Genomgående, oavsett ras, var bagglammen yngre än tacklammen vid slakt. Bagglammen var i snitt 6,9 månader och tacklammen var 7,6 månader vid slakt. Orsaken till att tacklammen i medeltal var äldre behöver inte enbart bero på att de haft lägre tillväxt eller sen slaktmognad. En del av dem kan varit ämnade som livdjur men om de inte varit dräktiga eller misslyckats i lamningen kan de gått till slakt betydligt senare jämfört med om de slaktats samtidigt som slaktlammen. Bagglamm av raserna suffolk, dorset och korsningslamm blev sällan över ett år vid slakt. Till viss andel var bagglamm av raserna värmlandsfår, gutefår, ryafår och finull äldre än ett år.
Slaktåldern för de mer allmänt förekommande produktionsraserna som gotland, texel, suffolk, dorset samt korsningar var i genomsnitt 6,4 månader, bagglammen var 6,0 månader och tacklammen 6,8 månader. Både bagg- och tacklamm av rasen gotland var äldre än de andra produktionsraserna då de var 6,9 respektive 8,3 månader vid slakt.
Slaktåldern för raser som var berättigade till miljöstöd och innefattades i beräkningen var i medeltal 8,1 månader där bagglammen var 7,7 månader och tacklammen var 8,8 månader.
Slaktkroppsegenskaper
Slaktkroppsegenskaperna slaktvikt, kroppsform och fettgrupp varierade mellan de olika raserna. I tabell 3 nedan finns en översättning av klassning enligt EUROP-systemet till siffervärden.
För att ett lamm ska klara gränserna enligt Meat Standard Sweden lamm (MSS lamm) ska det:
- väga mellan 16-24 kg slaktad vikt
- ha en kroppsform på minst O+ (motsvaras av siffervärde 6)
- ha en fettgrupp på minst 2 men inte mer än 3+ (motsvaras av siffervärde 5-9)
Slaktvikt
I genomsnitt var slaktvikten 18,2 kg för alla i beräkningen ingående lamm.
Bagglammen var något tyngre än tacklammen, bagglammen vägde i snitt 18,3 och tacklammen 18,0 kg. Högsta slaktvikten hade texelbagglamm med 21,0 kg och texeltacklamm med 19,8 kg. Lättast vid slakt var klövsjöbagglamm med en medelvikt på 14,9 kg och gutetacklamm med 15,6 kg.
Slaktvikten för de mer allmänt förekommande produktionsraserna som gotland, texel, suffolk, dorset samt korsningar var 19,6 kg, bagglammen 20,1 kg och tacklammen 19,1 kg. Både bagg- och tacklamm av gotlandslammen lättare vid slakt än de andra produktionsraserna då de vägde 18,9 respektive 17,6 kg vid slakt.
Slaktvikten för raser som var med i beräkningen och var berättigade till miljöstöd var i medeltal 16,7 kg, bagglammen vägde 16,8 kg och tacklammen 16,5 kg. Finullsbagglamm vägde 19,9 kg, övriga raser var lättare men många klarade, eller var mycket nära, gränsen för MSS lamm på 16 kg.
Bagglamm av roslagsfår var inte med i beräkningen men det är noterbart att de har en låg medelslaktvikt, 12,2 kg men ca 15 % av bagglammen vägde mer än 15 kg slaktade.
Kroppsform
Poängen för kroppsform varierar stort mellan raserna. I genomsnitt var poängen för kroppsformen 7,4 för alla i beräkningen ingående lamm. Det motsvarar ett svagt R enligt EUROP-skalan (tabell 3).
Bagglammens kroppsform var i snitt 7,1 (R-) och tacklammens 7,8 poäng (knappt R). Högsta poängen för kroppsform hade texelbagglamm med 10,5 (U- till U) och texeltacklamm med 10,4 (U- till U).
Kroppsformen för de mer allmänt förekommande produktionsraserna som gotland, texel, suffolk, dorset samt korsningar var 8,8 (knappt R+), lika för både bagg- och tacklammen. Både bagg- och tacklamm av rasen gotland hade lägre kroppsformsklassning än de andra produktionsraserna med 6,5 respektive 6,6 poäng (O+ till R-).
Kroppsformen för raser som är berättigade till miljöstöd var i medeltal 5,9 poäng (knappt O+) vilket är något lägre än minsta godkända kroppsform i MSS. Bagglammen hade i snitt 5,7 poäng och tacklammen hade 6,2 poäng. Det är stor skillnad i kroppsform inom gruppen. Finullstacklamm klassade sig bäst med 7,2 poäng (drygt R-), bagglamm av åsenfår lägst med 5,1 poäng (drygt O). Flertalet raser ligger dock nära till mycket nära att klara godkänd kroppsklassning i MMS lamm på minst O+ (motsvaras av siffervärde 6)
Klassning av bagglamm av roslagsfår är låg, 4,8 poäng (knappt O). De ingår inte i medelvärdet för kroppsform för de raser som är berättigade till miljöstöd.
Fettgrupp
I genomsnitt var poängen för fettrupp 6,3 för alla i beräkningen ingående lamm, vilket motsvarar 2 till 2+ enligt EUROP-skalan (tabell 3).
Bagglammens fettgrupp var i snitt 5,9 (knappt 2+) och tacklammen 6,8 poäng knappt 3-). Högsta fettgruppen hade dorsetbagglamm med 7,3 (drygt 3-) och dorsettacklamm med 8,4 poäng (3 till 3+).
Fettgruppspoängen för de mer allmänt förekommande produktionsraserna som gotland, texel, suffolk, dorset samt korsningar var i genomsnitt 6,9 (knappt 7-), där bagglammen klassades till 6,6 (2+ till 3-) och tacklamm till 7,2 (drygt 3-). Både bagg- och tacklamm av rasen gotland hade lägre fettgruppsklassning än de andra produktionsraserna med 5,6 (2 till 2+) respektive 6,2 poäng (drygt 2+).
Fettgruppspoängen för raser som är berättigade till miljöstöd var i medeltal 5,7 (knappt 2+). Bagglammen hade i snitt 5,4 poäng (2 till 2+), och tacklammen i genomsnitt 6,2 poäng (drygt 2+). Det är dock stor skillnad i fettgrupp mellan raserna. Finullstacklamm klassade sig högst med 7,0 poäng (3-) och bagglamm av klövsjö och helsingefår lägst med 4,7 poäng (knappt 2). Flertalet raser som nu ligger under den lägsta godkända gränsen i MMS lamm på 5 poäng (fettpoäng 2) ligger dock nära till mycket nära att klara godkänd fettklassning.
Klassning av bagglamm av roslagsfår är låg, 4,1 poäng (2-) och ingår inte i medelvärdet för fettgrupp för de raser som är berättigade till miljöstöd.
| Finull Bild: Jesper Eggertsen |
Texel |
Tabell 1-3
Tabell 1: Data över olika rasers slaktresultat (Elitlamm 2014-2018).
I tabellen visas slaktuppgifter för drygt 136 000 lamm slaktade under perioden 2014-2018 fördelat på bagg-och tacklamm. Flera raser i tabellen som helsingefår, klövsjöfår, roslagsfår och åsenfår och har få slaktade lamm vilket gör att uppgifterna är osäkra och inte kan ligga till grund för långtgående slutsatser. Raser som dala päls, gestrikefår och svärdsjöfår redovisas en separat tabell.
1djurkategorin är inte med i beräkningar då resultaten är baserade på färre än 100 slaktade djur under hela perioden.
2X=moderdjur av korsningen finull och dorset med variation i andelarna: Lf (20-70%) x Kdh (30-80%)
Tabell 2: Data över olika rasers slaktålder och slaktresultat (Elitlamm 2014-2018).
Tabell 3: Omräkning från EUROP systemet till siffervärden (SJV, 2005).