Yara N-Sensor sitter på traktorns tak och scannar ca 50 m2 av fältet per sekund på båda sidor om traktorn. Grödans färg (klorofyllhalten i bladen) och biomassa (grödans täthet) mäts. Grödans färg och kväveinnehåll har ett starkt samband och ju mer klorofyll grödan innehåller desto grönare blir den. Klorofyllkoncentrationen och biomassan anges med två olika index. Grödans täthet mäts för att man ska kunna ta hänsyn till områden med låg biomassa. Ett biomassgränsvärde sätts så att N-Sensorn drar ner eller helt stänger av spridningen om grödan är för dålig. Olika kalibreringsalternativ beräknar kvävegiva för olika grödor, utvecklingsstadier, skördenivåer och skördekvaliteter. I tidigt stadium, som första giva på våren, varierar givan bara med ±10 – 30 kg N/ha. Efter stråskjutning varierar givan normalt med ±30 – 50 kg N/ha. Kalibreringen kan göras på tre olika sätt:

N-gödsling Yara standard där kalibrering sker före spridning. Innan kalibrering anges utvecklingsstadium, kvävekoncentration i gödseln, min/maxgiva, konstantgiva och referensgiva . Rekommendationen är att inte låsa min och maxgivan utan låta sensorn sprida fritt (detta gäller för alla kalibreringssätt). Kalibreringen sker i varje fält innan man börjar köra, antingen på en liten yta där man bestämmer kvävebehovet med t.ex. N-Tester. Eller genom att köra ett par drag fram och tillbaka för att få med variationer i fältet. och sedan bestämma kvävemängden traditionellt som sammanfogas med sensorvärde för referensytan och biomassgränsvärdet.
Målstyrd N-gödsling där kalibrering sker under tiden man sprider. Före start bestämmer föraren gröda, utvecklingsstadium, kvävekoncentrationen i gödseln, ev. min- maxgiva, målvärdet att sprida (medelgiva kg/ha) och biomassgränsvärde. Kalibrering sker sedan kontinuerligt under spridningens gång.
Absolut N-gödsling där sensorn bestämmer kvävenivån så ingen kalibrering görs före körning. Föraren anger gröda, tilldelning (1:a giva, 2:a giva eller 3:e givan), kvävekoncentrationen i gödseln, förväntad skörd, utvecklingsstadium, biomassgränsvärde, ev. min- maxgiva och konstantgiva. N-Sensorn bestämmer själv kvävenivån utifrån den mängd kväve som finns i plantorna runt traktorn och den mängd kväve som behövs för optimal skörd enligt vanliga kväveförsök.

Vid körning med Yara N-Sensor kan man använda sig av olika principer:

N-Sensor standard
Den vanligaste, där spridning sker utefter sensorns mätningar. Detta kan användas till kvävegödsling i all växande gröda.

Avvikelsekarta
En avvikelsekarta (styrfil) över fältet läggs in, vilken sedan tillsammans med N-sensorns mätningar sprider rätt mängd kväve. Kan användas för att exempelvis justera N-givan på torkkänsliga områden och/eller anpassa N-givan till avkastningsförmågan utifrån en skördekarta.

Fastvärdeskarta
På områden där det finns en styrfil används den och där det saknas styr sensorn enligt principen N-sensor standard.

Tilldelningskarta
I detta fall används inte N-Sensorn som sensor utan bara som spridningsdator. Spridningen görs efter en inlagd styrfil. Denna metod används för spridning av P och K utifrån markkarta och sprutning efter biomasskarta vid svampbekämpning eller stråförkortning.

Efter körning kan lantbrukaren få kartor över fälten, både på mängden biomassa i grödan och över utspridd mängd.

Sensorn kan användas vid all kvävegödsling i växande gröda till spannmål, oljeväxter, majs, potatis och gräsvall. I spannmål kan man gödsla 1:a, 2:a och eventuell 3:e giva. Sensorn fungerar i utvecklingsstadierna 21- 49 i spannmål. Då man vill variera givor av P, K, Mg och Cu kan N-sensorn användas som spridningsdator.

Svampbekämpning och stråförkortning med anpassning efter biomassan, kan göras med styrfil eller on-line körning där sensorn scannar grödan direkt. I oljeväxter kan man gödsla kväve i höstraps på våren. Framför allt 2:a givan men även vid 1:a givan i stadie 31-59. I majs kan sensorn användas till kompletteringsgödsling. I potatis används den till kompletteringsgödsling ca 5 veckor efter uppkomst samt vid blastdödning. Vall kvävegödslas efter skörd med en styrfil som skapades genom en scanning av fältet innan skörd.

Spridning med Yara N-Sensor ger skördeökning genom omfördelning av kväve inom fältet. Genom att minska gödslingen på de delar av fältet som har stor mineraliseringsförmåga minskar risken för liggsäd. Tröskkapaciteten ökar då grödan får ett jämnare bestånd och därmed jämnare mognad.

När man behovsanpassar kväve till grödor och kvävet då inte längre är den begränsande faktorn, kan andra brister visa sig. Det kan vara brist på P, K, Mg eller Cu. Att då sprida dessa efter markkartan kan då ge ytterligare bättre skörd.

Behovsanpassad kaliumgiva lönar sig främst i vall och potatis. Eftersom gödselgivan anpassas efter grödans förutsättningar minskar gödselkostnaderna. 2012 fanns 95 sensorer i bruk Sverige.